Bra skrivet av Peter Nilsson i en kommentar på Bilan Osmans bloggpost: Ingrid Carlqvists människoförakt.
Peter Nilsson Says:
March 27th, 2013 at 7:34
Vi måste stoppa den muslimska invandringen till Sverige.
För våra barnbarns skull.
De som kritiserar islam ges epiteten islamofober, rasister eller högerextremister. En fobi är en obefogad rädsla för något. Att kritisera islam är ingen fobi men något som i högsta grad är berättigat med tanke på innehållet i de omnämnda skrifterna, det som 1600 år av muslimsk historia berättar och med tanke på vad som händer i nutid i både muslimska stater och i västvärlden. Islam är inte bara är en religion utan en totalitär teologisk och politisk ideologi enligt vilken allt skall underordnas Koranen och sharia. Den förnekar grundläggande mänskliga rättigheter så som religions- och yttrandefrihet samt kvinnans rättigheter. Kairodeklarationen (The Cairo Declaration on Human Rights in Islam) är en FN-resolution om förbud mot att förolämpa islam. Denna resolution som undertecknats av samtliga 57 medlemmar av OIC, fastlägger entydigt att mänskliga rättigheter skall underordnas och tolkas enligt sharia.
Begreppet islamofobi angriper sekularismen (strävan efter att minska religionens politiska och samhälleliga betydelse och att i stället göra religionen till en privat angelägenhet) genom att jämställa den med fundamentalism. Framför allt tystar den alla de muslimer som ifrågasätter Koranen, som kräver jämställdhet mellan könen, som kräver rätten att konvertera och som vill utöva sin tro fritt och utan att underkasta sig diktat från skäggprydda paragrafryttare. I kölvattnet av denna term stigmatiseras unga kvinnor som inte bär slöja. Det gäller även europeiska medborgare med muslimskt ursprung som bor i muslimska länder när de kräver rätten till religionsfrihet, rätten att inte tro på en gud eller rätten att inte fasta under Ramadan. Dessa människor pekas ut som avfällingar. De utelämnas till det religiösa raseriet i dessa samhällen, vilket kväser allt hopp om förändringar bland profetens anhängare.
Islam är en ideologi och ideologi betyder ungefär hur man vill ha samhället. En slags grundläggande tanke om hur man vill att saker och ting ska vara.
Kravet för att kallas ideologi är att tankarna skall gälla för hela samhällets organisation inte bara något område inom samhället. Med andra ord ett gemensamt begrepp för idéer om hur de viktigaste målen i styrningen av ett land skall uppnås och med vilka medel som skall användas.
Islam är ett fullkomligt omfattande system, dvs det består av ekonomiska, sociala, militära transaktioner osv av de transaktioner, som behandlar människans problem med lösningar i det världsliga livet, eftersom en rättning inte kan vara fullkomlig utan att besitta dessa. Det finns talrika koranverser och berättelser och handlingar av Sändebudet (saw), som bekräftar existensen av dessa transaktioner i islam, och likasåväl den islamiska statens historia. Alltså är det felaktigt att kalla islam för en religion, eftersom religionen inte har med det världsliga att göra. Det är också bakvänt att kalla islam för en religion som består av ekonomiska system osv, eftersom religion inte besitter system överhuvudtaget. Det är ju en ändring på själva definitionen och realiteten av begreppet (religion) att påstå så.
Följaktligen är islam en ideologi, eftersom beskrivningen av ideologi stämmer överens med realiteten av islam. Det är också rätt att kalla islam för en andlig och politisk ideologi, som ska förstås så att det andliga i den är tillvaratagandet av människans angelägenheter i det kommande livet, såsom Paradiset, Helvetet, änglar, belöning, straff osv, och det politiska som tillvaratagandet av folks intressen enligt dess system, som är det ekonomiska, sociala, utrikespolitiska systemet osv.
Peter Nilsson.