På väg mot vår undergång

Eve of destruction i olika versioner:

Det är så här jag känner - det är inte kul, det försäkrar jag.

Tankesmedjan Feminix: Islam tar över - fakta eller konspirationsteori?

Tankesmedjan Feminix: Islam tar över - fakta eller konspirationsteori?: På Lady Cobras blogg hittade jag denna video. Exilirakiern Walid al-Kubaisi möter brödraskapets ledare för att prata om frihet och jämlikhe...

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Tankesmedjan Feminix: Respekt för en absurd religion?

Tankesmedjan Feminix: Respekt för en absurd religion?: Jag är inte troende, men jag respekterar de kristna. De verkar vara kloka och goda människor. Men någonstans går gränsen då min respekt för troende försvinner.

Kan jag respektera människor som tror på en gud, som är hur absurd som helst? Ta till exempel en gud, som först skapat allt, även människornas olika språk. Och sen godkänner han bara ett enda av alla dessa språk. Bara böner på detta enda språk godkänner denna gud. Kan jag känna respekt för en människa som tror på denna absurda gud?

En gud som först skapat människan till en perfekt varelse. Sen kräver han att de stackars troende ska skära bort en liten bit skinn av denna perfekta kropp. Och det ska de göra på sina stackars spädbarn! Annars godkänner han inte människan.

Denna gud är inte bara grinig och petig och lägger sig i alla möjliga och omöjliga jordiska detaljer i människans liv. Han är även grym och orättvis. (De troende är ju också rädda för honom.) Han är mer lik en psykopat än en god fader.

Hans stackars troende undersåtar får minsann inte heller äta hur som helst. Bara höger hand är godkänd till att föra maten till munnen. Djävulen äter med vänster hand, tror de troende.

De får heller inte gå på toa hur som helst. De måste gå in med höger fot först.(Uppdatering 19 juni 2012. Man ska gå in på toan med vänster fot först och gå ut med höger först. Men i moskén är det tvärtom! Toan räknas som en oren plats och då är det vänster som gäller.)

De får inte heller be hur som helst. Först måste de tvätta sig rituellt. De måste tvätta näsan tre gånger. De måste föra in vatten med höger hand tre gånger i näsan och sen blåsa ut tre gånger. Samma ritual för varje kroppsdel som måste tvättas, händer, fötter, ansikte och öron. Tre gånger blaska vatten. Fem gånger om dagen. Och sen måste de läsa ramsor utantill på ett obegripligt främmande språk!

Vilka löjeväckande krav! Förlåt mig, men människor som föds in i detta har ju inte mycket val. Men svenskar som frivilligt underkastar sig och konverterar till detta absurda regelverk och tror på att det finns en gud däruppe som kräver detta? Nej, där går gränsen. Jag är ledsen. Men respekt kan inte tvingas fram, den måste vinnas.

Jag skulle personligen hellre tillbe Kalle Anka. Han är nog snällare. Han skulle aldrig döma någon till att brinna i den eviga elden i helvetet.

För att tro på detta idiotiska måste man ju säga adjö till allt sitt förnuft och allt sitt kritiska tänkande. Det klarar jag inte.

Förlåt mig, men jag vill inte att denna religion ska sprida sig som en cancer i Sveriges kropp!

Läs även andra bloggares åsikter om islam, kristendom
Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Islam har gjort mycket bra för Sverige | Petterssons gör skillnad

Islam har gjort mycket bra för Sverige från bloggen Petterssons gör skillnad:

"Tänk bara hur många jobb som skapats: Gränskontrollen har fullt upp naturligtvis. Poliser har fått mycket mer att göra, inte minst SÄPO. Domstolsväsendet och förstås kriminalvården har expanderat långt över våra förväntningar! Räddningstjänsten, ambulans, brandkår och glasmästare likaså jobb i invandrartäta områden. Bilbränder glädjer förstås försäkringsbolagen och bilindustrin! Sjukvården har förstås fått sin del av kakan!"

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!

Islam präglar Sverige - måste döljas?

Här nedan är en artikel av Magnus Karaveli : Islam är på väg att prägla Sverige. Den publicerades först i DN 2003-11-26. Men där finner man den inte idag. Artiklar som kritiserar den finns dock. Märkligt eller hur? Letar man på nätet kan man dock hitta Karavelis artikel, på diverse bloggar och hemsidor, upplagd av människor som tyckte att den var så bra att den skulle bevaras.

Sök själv om du inte tror mig. Och fundera sen på om det kanske är sant att media döljer vissa saker för oss. Vissa saker = det som har med invandringen att göra. Sjukt, eller hur?
Här kommer nu denna artikel som DN "råkade" ta bort.
 (Jag hittade den på islam_i_sverige) Håll till godo!

Islam är på väg att prägla Sverige

Islam är Sveriges snabbast växande folkrörelse. Det får oundvikligen konsekvenser för vårt samhälle. Nationen som en kulturell gemenskap urholkas genom att politiker både till vänster och höger uppmuntrar kulturell separatism som slöjor, bönepauser och muslimska friskolor. Antisemitismen växer bland unga muslimska invandrare. Säpo varnar för att moskéer och koranskolor tjänar som grogrund för al-Qaida. Endast en politik som underlättar försvenskning kan stoppa den islamistiska trenden. Annars kommer islam till slut att prägla mer av Sverige än vad vi i dag kan föreställa oss. Det skriver författaren och journalisten Magnus Karaveli.

Häromveckan besökte Göran Persson Stockholms moské. Utrikesminister Laila Freivalds har uttryckt uppskattning över de politiska reformer som den islamistiska regeringen i Turkiet genomför. Efter terrordåden i Istanbul har på liknande sätt flera EU-ledare solidariserat sig med den milda islamismen i Turkiet.

Relationen till islam är en europeisk, och även en svensk ödesfråga. Men omfamnandet av islam på såväl hemmaplan som utrikespolitiskt är i själva verket en djupt farofylld strategi. Att i demokratins och toleransens namn understödja en islamism som framstår som "moderat" riskerar att underblåsa stämningar som är allt annat än förenliga med dessa värden.

Demokrati och politiska friheter ger också islamisterna möjligheter att flytta fram sina positioner. Exemplet Turkiet är illustrativt i detta avseende. Där är snart målet, en total erövring av makten efter ett halvsekel av framflyttade positioner, nära. Det återstår bara att ta ifrån militären, den moderna och sekulära ordningens yttersta garant, det sista som återstår av dess makt. Det är denna politik som applåderas av EU-länderna, däribland Sverige.

I praktiken fungerar EU som en hävstång för de turkiska islamisternas inrikespolitiska agenda. Med hänvisning till EU:s krav på demokratiska reformer kan islamisterna plocka fjädrarna av de institutioner som historiskt varit värn mot Turkiets islamisering.

I Europa finns en föreställning om att hotet från den islamistiska extremismen bäst möts genom stöd till "milda" islamister. Under 1980-talet satsade Förenta staterna på islamister som motvikt till kommunismen. Det var en strategi som födde Usama bin Ladin och al-Qaida.

Attentaten i Istanbul - genomförda av inhemska islamister med troliga band till al-Qaida - är en påminnelse om existensen av de islamiska nätverk som förgrenat sig över hela det turkiska samhället under ett halvsekel av demokratisering. Risken för att sådana extrema element skall växa sig ännu starkare i hägnet av den "milt" islamiska stat som EU nu är barnmorska till skall inte underskattas.

Det utrikespolitiska, svenska och europeiska, närmandet till islamismen har även en inrikespolitisk pendang. I takt med att det muslimska befolkningsinslaget i Sverige växer blir också den politiska frestelsen att mobilisera islam i det mångkulturella projektets tjänst allt större.

Islam är Sveriges snabbast växande folkrörelse. Antalet praktiserande muslimer uppskattas till etthundratusen. Ytterligare ett par hundratusen invånare har sina rötter i muslimska länder. Om femton till tjugo år kommer uppåt två miljoner av Sveriges befolkning att bestå av utomeuropeiska invandrare och deras barn, huvudsakligen muslimer. Den demografiska trenden är densamma över i stort sett hela Västeuropa. I till exempel Nederländerna kommer majoriteten av befolkningen under arton år att vara muslimsk redan år 2020. Europa är inte bara en åldrande, utan blir därtill också en allt mer muslimsk världsdel.

Häromåret svepte Mona Sahlin in sig i slöja i Stockholms moské. Värd för hennes besök var ordföranden i Sveriges muslimska råd, känd för att ha krävt att alla muslimer i Sverige skall tillerkännas separat juridisk ställning - så att de kan tillämpa sharialagarna - och för att ha brännmärkt giftermål mellan svenska män och muslimska kvinnor.

Nyligen förklarade Andreas Carlgren, Integrationsverkets generaldirektör, att muslimska anställda bör få möjlighet till bönepauser under arbetstid. Diskussioner pågår i Stockholm om att tillåta böneutrop från moskéer.

Inför den allt vanligare förekomsten av slöjor och till och med av heltäckande burkor och niqab-klädsel bland muslimska invandrarflickor står skolorna handfallna. Skolverket har visserligen låtit meddela att det går att förbjuda sådan klädsel, men har inte vågat ta steget till att också påbjuda detta.

Oviljan att se den politiska innebörden i dessa muslimska manifestationer, avsaknaden av inte minst feministisk sensibilitet inför dem, är uppseendeväckande. Kvinnans ställning är i själva verket något av en kärnfråga i konfrontationen mellan västliga och islamiska värderingar. Det är ingen tillfällighet att slöjan blivit den främsta symbolen för den islamistiska reaktionen - det gäller i Sverige lika mycket som i den muslimska världen.

Och precis som konsekvensen blivit i Turkiet och andra länder där fundamentalistiska islamiska identitetsmarkörer givits fritt spelrum, ger en liknande tolerans i Sverige en reaktionär islam tolkningsföreträde bland muslimer hos oss.

Vilken form Sveriges snabbast växande folkrörelse får är inte likgiltigt. Det liberala koketterandet med den muslimska ortodoxin stärker den medialt och politiskt tongivande övre medelklassens självbild av att vara en del av ett modernt, mångkulturellt avantgarde. Men denna "modernism" tar inte ansvar för de följder som eftergifterna till islam får.

Jordmånen till vänster består av en kvardröjande tredje världenromantik. Men även högern, i sina konservativa varianter, romantiserar gärna islam. Konservativa kristdemokrater och moderater välkomnar den nyreligiositet som invandrat med islam, och ser i den muslimska, religiösa intensiteten en motvikt till en föregivet teofob svensk kultur.

Framför allt tillhandahåller emellertid islam den ideologiskt dominerande liberalismen ännu en ursäkt i korståget mot nationalstaten.
Hos den koalition av social- och högerliberaler som utgör större delen av det svenska politiska etablissemanget har känslan av nationell tillhörighet och solidaritet kraftigt försvagats. Gång efter annan, senast i samband med folkomröstningskampanjen, manifesteras avståndstagandet från och föraktet för nationalstaten.

Nationen som politisk gemenskap dekonstrueras genom maktförflyttningen ut ur landet. Nationen som kulturell gemenskap urholkas i sin tur genom ett medvetet underblåsande av den kulturella separatism som slöjor, bönepauser och muslimska friskolor står för.

Men de mångkulturella reflexerna har samtidigt en subtil underton av exklusivitet. Innebörden av den blott skenbart upplysta toleransen, av att man avstår från att assimilera invandrarna, är att det svenska reserveras för de ursprungliga svenskarna. På ett omedvetet plan tjänar uppmuntrandet av muslimska identitetsmarkörer till att dra upp demarkationslinjer kring svenskheten.

Det är svenskar man bryr sig om. Den som i slöjan ser ett uttryck för en ny, axiomatiskt positiv kulturell mångfald och inte någon symbol för kvinnoförtryck, visar också prov på en likgiltighet för de drabbade individerna. Om det däremot hade varit etniska svenska flickor som börjat beslöja sig skulle reaktionerna snarare ha präglats av jämställdhetens primat. Rasism lurar under den toleranta ytan.

Några skarpa, och därmed trygga gränser mot islam kommer emellertid inte att kunna dras upp. Islam förblir inte någon exotisk garnering länge till. Konsekvenserna av den fundamentalistiska, muslimska nyreligiositet som det officiella Sverige aktivt uppmuntrar kommer oundvikligen att kännas av i vårt samhälle i stort.

Det kan vi i själva verket redan konstatera. Forskare har pekat på den antisemitism som växer bland muslimska, unga invandrare. Utvecklingen i Frankrike, där man på samma sätt som i Sverige fast under mycket längre tid givit efter för islamismen, förskräcker. Hotet mot de franska judarna är påtagligt, attentaten med antisemitiska förtecken har ökat kraftigt i antal.

Säpo har framhållit att moskéer och koranskolor på svensk mark tjänar som grogrund för al-Qaida. Likväl är attityden oförsvarligt överslätande och naiv.

"I Sverige är det inte förbjudet att vara terrorist så länge man är det i tanken. Det är inte förbjudet att tillhöra en terrororganisation så länge man inte begår något brott", klargjorde chefen för Säpos enhet för kontraterrorism i förra veckan. "Kontraterrorism" får i denna svensk skepnad mer karaktären av en inbjudan till al-Qaida att använda Sverige som logistisk bas.

Säkerhetshotet är inte ensamt. Även smittoeffekter på de svenska värderingarna är att vänta. I andra europeiska länder med en muslimsk andel av befolkningen som snart även är att vänta i Sverige, har islamisterna tagit sig allt större friheter. I Frankrike kräver islamisterna att hänsyn skall tas till islamiska värderingar i skolorna. I dag kräver muslimska föräldrar i Sverige att deras flickor skall få slippa skolans gymnastikundervisning. I morgon kommer krav på fullständig könssegregation i undervisningen att följa.

Moskéer ryms självklart inom den svenska religionsfriheten. Men det måste samtidigt sägas lika klart att kvinnoförtryck och den islamistiska hållningen, att inte skilja på religion och samhällsordning, inte accepteras i Sverige.

Budskapet från svenska politiker på moskébesök och annars skall vara att islam i flera avseenden kolliderar med svenska värderingar, och att praktiserande muslimer i Sverige därför har en skyldighet - men också ett gyllene tillfälle - att förnya sin religion.

Islam i Sverige blir vad vi svenskar gör den till. Det är det officiella Sveriges uppmuntran som islamiserar de muslimska invandrarna, som legitimerar de islamistiska anspråken på att vara ideologiskt normerande. Det är endast en politik som i stället underlättar försvenskning som kan stoppa den islamistiska trenden. Annars kommer islam till slut att prägla mer av Sverige än vi i dag kan föreställa oss.

Magnus Karaveli 

Tål inte svenska folket att läsa detta? Fruktar man att vi ska kräva ett stopp för massinvandringen?

Ulf Nilson - en klok man

Ulf Nilson skriver, okt 2010, på Expressen Sverige är på väg åt helvete:

Sverige är på väg åt helvete!
Så fattar jag budskapet i en ny och skrämmande bok, "Världsmästarna, när Sverige blev mångkulturellt."[...]

 Det var svenskar, i alla samhällsklasser, alla politiska partier, som skapade invandringspolitiken - men glömde att tillhandahålla jobb, realistisk svenskundervisning, ja, allt som måste till för integration, alltså för att vi ska bli ett folk. Ett olyckligt beslut 1975 öppnade alla slussar. Sedan dess har ett minst sagt homogent land - titta på kartan så förstår ni varför - skaffat sig en ny befolkning och högre arbetslöshet, högre våldsbrottslighet, fruktansvärda våldtäktssiffror (minst 10 anmälda per dag!), plus, plus, plus...

Allt detta skriver "Julia Caesar", en kvinnlig journalist (eller är det en man?) som valt pseudonym av säkerhetsskäl. Ja: säkerhetsskäl, risken att bli attackerad, kanske mördad. För den som sysslar med frågor av det här slaget är Sverige ett farligt land - lite ofattbart för oss som visserligen växte upp under knappa förhållanden, men ändå i något som på många sätt var en idyll.

Jag ska inte referera boken. Bara två smakprov.
År 2000 sa Mona Sahlin så här i en intervju:
- Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet. Det ska räknas som ett plus att ha en annan etnisk bakgrund än den svenska.

Undrar vad Svenne Svensk tyckte? Röstade han möjligen på SD?
När jag växte upp i Sverige fanns det inte ett enda getto. I dag har vi - berättar boken - över 150 (!!!), befolkade av invandrare. Varje dag brinner minst en svensk skola, oftast i dessa områden.
(Är det verkligen "främlingsfientligt" att berätta sanningen?)[...]

 Överallt gäller att det man fajtas för och emot är hur man ska förhindra att länderna splittras i "vi" och "dom". Människor från fattiga länder väller in över Europa. Att "köra ut dom" (som Expressen föreslog på en löpsedel 1993) är otänkbart. Alltså finns det bara en lösning: arbete åt alla, undervisning, jämlikhet och brödraskap.
Ingen ska tro att det blir lätt. Så det är bäst att vi äntligen erkänner problemet.
Och skyndar oss att fixa det.

• Av Ulf Nilson